Lars

Det är vår när den är som bäst! Fantastiskt! Idag har jag, vid sidan av mitt skolarbete, ägnat mig åt inlines och åtnjutning av solens fantastiska strålar. I solen har kaffe intagits samtidigt som jag fortsatt i Shane Claibornes bok. Den är verkligen utmanande och inspirerande. När jag satt och läste om fattigdomen i norra Philadelphia tittar jag upp och på andra sidan gatan går grannflickorna med varsin kanin i koppel. Den ena kaninen underordnar sig kopplets trygghet och följer duktigt med. Den andra är inte lika road utan vill hellre sitta still och njuta av gräs och sol (jag hyser hög aktning för den andra kaninen). Hur som helst blir ägaren till den andra kanin frustrerad och börjar samtidigt säga kaninens namn som hon drar oskyldigt i kopplet.

”Kom nu Lars så går vi”

Kaninen heter Lars! Jag visste inte att de var tillåtet för kaniner att heta Lars. Vad är det som gör att barns djurnamn ändras? Gissningsvis är det jag som börjar bli gammal. Om jag minns rätt så var kaninnamnen på åttiotalet totalt annorlunda. Då var det Pricken, Fläcken, Smulan, och Gosekulan som var populärast. Nu är det visst Lars som gäller och jag är plågsamt medveten om att jag inte längre har någon koll på kaninnamn.